Det är i och för sig märkligt. Och det finns anledning att fråga sig hur sådana uppfattningar fått fäste. En förklaring är uppenbarligen att de som drivit frågan har abdikerat från uppgiften att försvara ordningen, när mediastormen mot ”vinster i välfärden” har ökat i styrka. Det är sorgligt, men speglar kanske bäst den nuvarande generationens politiker.
Den grupp som i någon mån talat något litet klartext är den mer realistiska falangen inom socialdemokratin. Man tvingades till många eftergifter på sin kongress, men höll ändå tillbaka de värsta överdrifterna i kritiken. Tyvärr tvingades partiet därefter in i en diskussion om varför det är en utmärkt idé att välja in islamska fundamentalister i partiledningen och allt annat stannade av.
Så låt oss påminna om det egentliga förhållandet. Det typiska med ”vinster i välfärden” är nu detta. En kommun driver en skola/vårdcentral eller något liknande till en kostnad av 1 miljon kronor i månaden. En privat grupp anser att det förekommer slöseri i detta och åtar sig att driva verksamheten för 800.000 kronor. Man uppfyller samma mål – och kanske mer – och minskar skattebetalarnas nota med 200.000 kronor.
Så långt allt gott och väl. Men nu kommer problemet. I själva verket klarar gruppen att driva verksamheten för 750.000 kronor. Det innebär nu en vinst på 50.000 kronor. ”Vinst i välfärden” har uppkommit. För debattvänstern är detta nu ett tecken på den högsta omoral. Privata tillägnar sig fördelar från skattebetalarna!
Tanken att verksamheten ska resocialiseras ligger närmast till hands. Kommunen återfår ansvaret för verksamheten och kräver på nytt 1 miljon i månaden från skattebetalarna. Med denna ordning förklarar sig debattvänstern nöjd. Att kommunen genom ineffektivitet slösar bort 250.000 kronor i månaden är inget som tycks bekymra debattörerna. Grundtanken verkar vara att allt ska skötas av offentliga myndigheter.
Några andra frågor verkar då rimliga att ställa. De taxi-företag som sköter transporter av sjuka och skolbarn är privata och gör vinster på välfärden. Bör de socialiseras? Eller de förlag som producerar skolböcker – socialiseras? Eller levererar papper? Eller bygger om skolor?
Var och en kan bilda ett valfritt antal exempel. Dessa exempel klargör en, men en mycket viktig princip. Det finns ingen vidare tankereda hos dem som allra ivrigast argumenterar mot ”vinster i välfärden”.
Bodås i slutet av april 2013
Kurt Wickman