Av de olika filmerna väcker centerns mest frågor och undran. Innehållet är två byråkrater från EU som trampar in i en svensk sommarskog – de är uppklädda som om de befann sig på något kontor i Bryssel. En ung svensk småbarnsfamilj tittar förvånat på hur det felklädda paret går omkring och bedömer naturen utanför deras hus. Vissa träd får godkänt och ett namn, medan andra mäts upp och bedöms vara felaktiga. Filmen avslutas med centerledaren Annie Lööf som förklarar att EU:s byråkrati är överdriven. I stället ska EU användas för att lösa miljöproblem.
Och det är här budskapet börjar svaja för en tittare. Förlåt, men är det inte just precis vad det felklädda paret håller på med? Det verkar alldeles klart som om de är i färd med att bedöma en konkret svensk skogs miljökvalitet. Som ett led i att ”lösa miljöproblem”.
En stunds eftertanke leder tittaren till att förstå att centern begår ett av de vanligaste misstagen i det politiska tänkandet. Man inbillar sig att goda mål också har enkla och goda lösningar. Man glömmer helt enkelt det uppenbara: ett politiskt problem kan lösas genom en marknad eller genom en byråkrati. Något tredje finns inte – den som dömer ut en lösning genom marknader, röstar automatiskt för en byråkratisk lösning.
Nu ska det sägas att politiker för det mesta känner sig obekväma med lösningar genom marknader, till och med om det bara är partiellt. Skola och sjukvård i Sverige är väl ganska tydliga exempel. Friskolor diskuteras nu och bilden är att ju längre till vänster man står på skalan, desto mindre gillar man friskolorna.
Något ligger i detta, men mindre än vi tror. Den nuvarande regeringen har praktiskt trängt undan tanken på mindre byråkrati, helt enkelt genom att massivt öka alla centrala kontroller. Oberoende av politisk hemvist, verkar politiker inte kunna anpassa sig till det annorlunda tempo som finns i lösningar i marknaden. I stället lider man av brist på tålamod och en övertro på vad man själv kan åstadkomma.
Därigenom krattar man manegen för krafter som vänstern i socialdemokratin och kommunisterna, att helt enkelt kräva en mer fullständig byråkratisering. Helst att lägga ned friskolor och privat sjukvård.
Det svajiga i tankegången är här detsamma som i centerns reklamfilm. Man beskriver ett problem och utgår från att lösningen – alternativet – är rätlinjigt och enkelt att åstadkomma. Men så är det ju inte.
Den prisbelönade ekonomen Friedrich von Hayek ägnade ett helt liv åt att undersöka vilka problem som politiska lösningar på samhällsproblem ledde till. Han kom fram till en ganska bister och pessimistisk slutsats – de sociala skador politiker med goda avsikter vållar är större än vad människor som direkt går in för onda handlingar åstadkommer.
I den ekonomiska litteraturen arbetar man med begrepp som ”marknadsfel” och ”politikfel”, termer som helt enkelt står för problem som marknadslösningar respektive politiska lösningar ger upphov till. En insikt som man kommit fram till i denna forskning tangerar vad Hayek menade – när politiker söker lösa ett marknadsfel, ger man ofta upphov till ett politikfel som är betydligt större.
I dagens debatt lyser hela tanken om politikfel helt med sin frånvaro. Allt ska i den ganska naiva vänsterns utopier rättas till med alltmer politik. I väntan på att denna våg ska ebba ut, kan vi ju alltid ta till oss den amerikanske författaren P J O’Rourkes råd – ”rösta inte, det uppmuntrar bara skojarna”. Det är väl fullt möjligt att utsträcka detta råd till båda de val som vi kallas till året 2014.
Bodås i maj 2014
Kurt Wickman